Dikt från roten. Di.35: Jag och skogens lunga.

Jag söker mig ut där skogen andas,

där vinden viskar hemligheter till mitt hår.
Där gamla träd bär minnen från en annan tid
och varje stig berättar något jag ännu inte förstår.

Jag låter naturens stillhet hela mina tankar,
finner tröst i regnets varsamma musik.
Bland mossor, stenar och förtrollade vatten
blir tillvaron plötsligt både enkel och mystik.

Ibland tror jag mig skymta något bortom verkligheten,
en mytisk värld där drömmar aldrig dör.
Där kärleken lyser starkare än solen
och hjärtat vågar säga allt det annars inte törs.

Men livet bjuder också på missförstådda situationer,
på ord som landar fel och blickar utan svar.
Jag har lärt mig att tystnad kan bära många sanningar
och att det inte alltid är den som älskar mest som blir förstådd och har.

Ändå vill jag tro på det bländande vackra,
på kärlek som får även mörka dagar att bli ljus.
På möten som känns som om ödet varit med oss
och på själar som finner varandra utan karta eller hus.

Så jag fortsätter vandra genom livet med öppna sinnen,
med naturens läkande kraft som följeslagare och vän.
För kanske är det just där, mellan det verkliga och det mytiska,
som jag hittar hem till mig själv igen.

Handplockade funderingar etthundrasextiofyra: En öde tvåsamhet.

Idag ligger man verkligen lågt till och med lägre än ett sjunkande lågvattenmärke för en stund sedan åt vi delar av gårdagens matrester blandannat Janssons Frestelsen som faktiskt blir godare dagen efter då den får gosa till sig samt en vörtliknande smörgås med helgskina och mycket senap dock ej den skånska grovkorniga som jag föredrar, före det var jycken Dino och jag ute på vår andra promenad i ett fortfarande relativt öde landskap dom ända förutom oss som var ute var ett par hurtbullar i övre medelålderna med självlysande pannband och en chic outfit. För egen del har jag slutat springa för längesedan numera tillgodoser jag min pockande motionsiver med täta intensiva promenader med eller utan hund samt långa cykelturer det får räcka för mig jag tränar inte för något stort mästerskap dessutom har jag inget mera kvar att bevisa.

Mina intressen nu för tiden ligger på helt andra plan än förr om åren då var aktiv sport en stor del av min vardag idag aktiverar jag fortfarande en hel del sport men såklart på en helt annan nivå favoritsporten numera är intensiva bordtennismatcher med sonen som verkligen får kämpa sig svettig för varje vunnen poäng både sonen och jag hatar att förlora därför är alltid vårt motto: Det viktigaste är inte att deltaga utan att vinna, det säger allt om vår gemensamma inställning till kamper i allmänhet och segrar i synnerhet. Men med ålderns rätt har jag blivit tvungen att acceptera ett nederlag lite då och då surt sa räven rönnbären.

Idag 1 November 1755 klockan 09.30 på förmiddagen inträffade en förödande jordbävningskatastrof i Lissabon Portugals huvudstad som varade i 6 minuter epicentrum har beräknats ha legat 200 km sydväst om Kap Sankt Vincent och man tror att jordbävningen hade 9 på Richterskalan men jordbävningen försvagades genom sin enorma omfattning, en halvtimma efter skalvet kom en flera meter hög Tsunami som dessutom drabbade norra Europa samt orsakade stora skador längs England och Irlands kust även i Marocko omkom människor i följd av skalvet och Tsunamin, totalt omkom tror man mellan 40-100.000 människor varav de flesta 30-90.000 i Lissabon regionen.

Dikt från roten. Di.34: November mörker.

November kommer med tunga steg,

med gråa dagar utan färg och vägar utan mål.
Jag vandrar genom mörkrets stilla landskap,
där blöta löv klibbar fast vid mina skor
och vinden viskar sådant jag nästan glömt.

Det finns något sällsamt med november,
med möten som uppstår utan förvarning,
med blickar som dröjer sig kvar
och människor som för en liten stund
gör den kyliga tillvaron lite varmare.

Jag bär på tankar om det som varit,
om ord som aldrig riktigt blev sagda,

om närhet som kom och gick
och om längtan efter någon
som förstår tystnaden bakom mina leenden.

Men mitt i mörkret finns ändå ett hopp.
En envis längtan efter ljuset,
efter morgnar som doftar av nytt liv,
efter solstrålar mot ett öppet ansikte
och dagar där hjärtat får vila.

För jag tänker inte låta november
bestämma hur mycket livet ska betyda.
Jag tänker fortsätta möta människor,
samla på de där märkliga ögonblicken
och hålla fast vid allt som fortfarande känns.

Och när mörkret faller ännu en gång
ska jag påminna mig om en enkel sak:
Bakom varje lång och regnig november
finns ett ljus som väntar på sin tur.

Handplockade funderingar etthundrasextiotre: Dags att omfamna mörkret.

Allahelgonhelgen går mot sitt slut folket ligger och trycker i sängen eller inte det kan jag inte svara på men jycken Dino och jag var ute på en långpromenad i ett öde regnigt och tyst landskap känslan var lite som day after tomorrow. Gårdagens små halloween firare fick sina beskärda delar av bus eller godis tror nog att dom flesta valde godis då deras orangea plasthinkar var knökfyllda av onyttigheter, apropå onyttigheter så är jag sjukt svag för både sötsaker ohälsosamma drycker i alla former men det är ingenting som jag lider av tvärtom.

Idag uppmärksammar vi alla själars dag som uppstod för att hedra och minnas de avlidna med särskilt fokus på själar i skärselden enligt katolsk tradition. Dagen introducerades av abboten Odilo av Cluny på 900-talet och spreds snabbt över Europa efter reformationen fick dagen mindre betydelse men lever kvar i svenskt kulturliv ofta förknippad med att tända ljus på gravar för att hedra anhöriga. Firandet visar hur kristna traditioner har blandats med folkliga seder och modern minneskultur. Numera åker vi inte och trängs vid gravarna utan vi låter istället kyrkan tända ett ljus digitalt det funkar lika bra det viktigaste i sammanhanget är att kommer ihåg sina nära och kära.

Nu går vi in i november månad som även anses vara den mörkaste tråkigaste månaden av dom alla i stort sätt så väntar man bara på att den första snön skall komma nu finns det liksom ingen återvändo nu lämnar snart hösten över stafettpinnen till vintern som behåller den fram tills våren. Naturens förbereder sig och lägger sig i träda flyttfåglarna har redan lämnat oss dom djurena som är kvar går in i nästa nivå allt handlar om överlevnad fram till vårens första varma solstrålar, personligen går även jag in i en mental träda och mobiliserar om energi till sparlåga och bara nyttjar den till konceptet jobba äta sova vilket är nog så jobbigt.

Dikt från roten. Di.33: Bortom längtans vägar.

Jag bär på en längtan som aldrig riktigt somnar,

en stilla väntan någonstans inom mig.
Ibland känns den som en viskning från det förflutna,
ibland som en dröm om något som ännu väntar på mig.

Jag saknar de där små stunderna,
ett leende, en blick, en hand att hålla i.
De enkla orden som betydde så mycket,
och närheten som gjorde världen lite varmare.

Det finns ett vemod i att längta,
i att veta att tiden aldrig står still.
Att vissa människor lämnar spår i hjärtat
som inga avstånd eller år kan sudda ut.

Men jag vill ändå tro på ömheten,
på kärleken som finns i det lilla och nära.
På modet att våga sakna, att våga vänta,
och att fortfarande ha något vackert att bära.

För innerst inne är jag nog sådan,
en människa med hjärtat lite på glänt.
Jag längtar, jag väntar, jag saknar och hoppas,
och mitt i allt finns en ömhet som aldrig har vänt.

Dikt från roten. Di.32: Bland snålblåstens lycka.

Jag har lärt mig att livet inte alltid handlar om de stora orden,

om segrar, framgångar eller drömmar som aldrig tycks ta slut.
Jag finner det viktiga i de små ögonblicken,
i människors närhet och i allt det som känns på riktigt.

Jag bär mina erfarenheter som osynliga märken,
ibland som styrka, ibland som en påminnelse om min sårbarhet.
Jag vet att relationer inte alltid är enkla,
att även de närmaste kan gå vilse i sina egna tankar.
Men jag tror fortfarande på ärligheten,
på att våga stanna kvar när det blåser
och att våga sträcka ut en hand när orden inte räcker till.

Jag söker inte den perfekta kärleken,
jag söker den som finns kvar när vardagen tar vid.
Den som ryms i en kopp,
i en blick över köksbordet,
i ett förlåt som verkligen betyder något.
I ett skratt mitt i bekymren
och i en hand som söker min utan någon särskild anledning.

Jag vill kunna säga vad jag känner
utan att behöva väga varje ord på guldvåg.
Jag vill kunna vara stark utan att dölja min svaghet,
och nära utan att förlora mig själv.
För mig är kärlekens språk inte alltid poetiskt,
ibland är det bara orden:
Jag finns här, jag lyssnar, jag bryr mig.

Handplockade funderingar etthundrasextiotvå: En dag då magin härskar.

Vädret fortsätter att visa sig från sin allra bästa sida med snudd på klarblå himmel och en typ 7-8 plusgrader men luften är kall och klar kort sagt en underbar höstdag i väntan på annat. Har precis kommit hem från en relativt lång promenad med jycken Dino som älskar det här vädret men ratar både blöta och slask men accepterar snö som ligger kvar vem gör nu inte det? I dag sammanfaller alla helgons dag med Halloween denna amerikaniserade tillställning som svenskarna har anammat, för egen del tycker jag det är perfekt att titta på en skräckfilmsklassiker med likasinnande för det skulle inte gå med hustrun som ibland blir rädd för sin egna skugga.

Som sagt idag är det Halloween som är en relativt ny företeelse i Sverige det var inte förens i början av 90-talet som den fick en ett uppswing det var då som olika företag började marknadsföra spektaklet med produkter där ungarna springer spökklädda omkring och frågar grannarna om bus eller godis. Halloween i Sverige omsätter omkring 1 miljard kronor denna helg, personligen är det ingen speciell helg för mig med det är en helg då vi i familjen unnar oss god mat olika snacks naturligtvis smågodis och intar lagoma mänder alkoholhaltiga drycker således en salongsberusande dag i skräckens tecken.

Det är också magins dag med inriktning på svenska magiker och illusionister med anor från antikens egyptiska trollkarlar, men magi kan också var så mycket annat som att promenera i detta höstlika magiska väder att äta magisk mat som skall serveras ikväll efter mörkrets inbrott det kommer att dukas fram rätter som janssons frestelse inlagda sillar handrullade köttbullar och mycket mera det kallar jag magi på hög nivå.